Nu har jag vart arbetslös sen den 12 december. JAG BLIR TOKIG!
jag vill inte vara kvar på Nyåkers pepparkakor heller, nu är jag less på att jobba ständigt natt och vara ledig enbart lördagar. Man får ju inge liv! Jag ska försöka hitta mig något nytt så vill jag ta mig till Umeå, vill inte vara kvar här i Bjurholm. Finns dels inte så mkt som håller en kvar och jobben är bara bajs.

Har förtillfället min finaste pojkvän, André, i Norge nu. Han är där och söker jobb så nu ska vi båda söka som tokar och försöka ta oss ditt och tjäna massa pengar och få en liten upplevelse!
Vill verkligen utvecklas som person nu när jag känner att jag kan och har de i mig. Tänka att få tjäna mer pengar och få utvecklas och uppleva något samtiigt, kan de bli bättre? Nu gäller de bara att hålla tummarna för att man hittar sig något jobb där också. Hoppas, hoppas att det blir Kristiansand nästa!

Jag har ju glömt att skylta med att jag är ju gudmor till världens underbaraste flicka, Lova!


Är jag stolt eller vad? Det får en seriöst att börja fundera på egna barn när man får vara uppi henne. Hoppas jag då får så fina och snälla barn när de väl kommer bli av. Men med tanke på hur jag var kommer jag inte våga!

Lova kom till världen den 4 November 2011!

Tydligen så har jag fått tillbaka min sk. 'skit' i huvudet igen, att jag får små idéer igen till och rita ut en del av en känsla... Ävem fast den inte vart som den var tänkt från början.
Ha i åtanke när ni ser/bedömer eller vad ni nu gör att de är jäääätte länge sen jag höll i blyertspennan nu på det här sättet.. Och att den ser bättre ut IRL!

Nu har jag fått dom. Måste dock säga att det var svårt att välja form, trotts att jag fick hjälp. Jag känner mig inte speciellt nöjd med bågarna men, jag har ju dom för att jag ska kunna se så de får lika bra funka ändå. Tydligen ser jag dubbelt så dåligt på ena ögat. Ajsing bajsing!

Nyaste tatueringen, äntligen är den gjord! Det är en hemlig påminelse till mig själv. Texten, fåglarna har noga utvalda budskap/påminelser till mig själv!
Tack Paula! .. och Carina!

Samtidigt som det kan vara fint är det en tunn, tunn linje för att det är nästan sjukt också. Vad man kan lita på någon, vad den personen säger och gör ända till slutet tror man på personen. Det blir typ ens 'tillfälliga' sanning, men den kan bli bekräftad efter ett tag också.
Att verklgen försöka lita på de personen fullt ut även om en liten fågel säger de motsatta även fast man vet att det kan finnas en sanning i det så 'pushar' man bort de. Vem är de jag försöker skydda när jag gör så? Mig, honom?

Alla kan inte förändras men de finna ju alltid ett hopp om att man kan ändras till något bättre. När man fått förstånd och sett tillbaka på den sitautionen man var i så är det väldigt självklart för en själv nu, det var dåliga ursäkter och lögner. Jag känner mig lurad och dum som har litat på denna människa, men samtidigt är de väl ändå inte jag som ska känna mig dum? Är de inte personen som har fått min tillit och utnyttjat den fel som är den dumma?

Även om de kan vara vridna ord, lögner, så känns de ändå som att de finns en viss sanning bakom de orden som har kommit fram till en. Trodde de skulle kunna gå att ha en annan typ av relaion, vänner., men aldrig. Du är noga bortvald.
Oavsett om det är sant eller falskt så har jag fått min uppfattning nu, du är ett svin, antisocial personlighetsstörning. De beskriver dig så väl. På dig går ränderna aldrig ur. Du är inte lagd på hyllan utan bortkastad nu, de var du redan förlänge då du erkände.

Fool me once, shame on you.
Fool me twice, shame on me.