Släpp mig! Kliv bort från mig! Sluta!
Jag vill inte ha kvar det nå mer, jag har aldrig velat ha de. Det förstör så

förbannat mycket för mig just nu, och om det sitter kvar en längre tid...
ännu mera. Jag vill klara det men jag kan inte, tror jag? Nånting tar stopp
och jag vågar inte prova. Jag har ingen kontroll. Fan att saker ska vara ärftliga!

Som en person en gång sa;
jag beklagar mig inte, man får må dåligt ibland, man får vara ledsen.