I kanske över fem års tid har jag trott att jag vart laktos intolerant tills jag gjorde det här testet som man kan köpa på Apoteket. Det kostar ca 300:- Men de är de värt med tanke på vad alla anpassade laktos produkter kostar.

Det den kan visa på de tetset är om du har en så kallad primär laktosintolerans. Det finns även två andra alternativ som står med men inte som ger utslag på testet, om du har en skada på tunntarmen (sekundär laktosintolerans) eller att du har det genetiskt (medfödd laktosintolerans).

Så de känns som ett stort JAHA?! just nu. Alltså ha jag köpt och lagt ut pengar på laktos proukter o tabletter hur länge som helst för ingenting. Suck..
Jag har blvit kollad mot de mesta eftersom det märktes av något inte stid rätt till, har provat de mesta utom själva laktos testet för om antog att de var de som var felet. Var t.o.m förbi och bokade en tid på vårdcentralen för att kolla upp de. Jag fick betala 100:- för att få höra "Det är för dyrt att göra det testet!"
Gaaaaaaah! Förbannad! Tur man har en "hjälpsam" vårdcentral i denna kommun. Så helt enkelt har jag seriösa fel på magen............

Något som är bra att veta om man är laktos intolerant är att de finns kapslar du kan äta innan du äter något som du inte tål, och de ger inte utslag på magen. De fick jag aldrig upplysning om heller utan fick veta de 2-3 år efteråt. Det är Lactrase och de kan du köpa på apoteket. Perfekt om du är bort bjuden på middag då maten inte är anpassad för dig med laktos intolerans!

Nu är de 9 veckor sen jag fick träffa min finaste André. Kanske låter löjligt men de känns som man dör lite inombords varje dag. Inte de roligaste kan jag ju säga att vara sp här länge ifrån varann då de precis är i början på ett förhållande. Aldrig mer igen vill jag vara med om de här. Stort USCH! Saknaden är så otroligt stor.

Men nu till veckan kommer jag äntligen att få träffa honom. Vecka 21, alltså nu på måndag åker jag ner. Står inte ut längre, huvva. Jag ska köra ända ner till Kristiansand, 140 mil!! Får hoppas att lill golfen håller ända ner.

Jag måste då säga att jag har då verkligen nära och kära av guld! Som försöker göra de möjligt för mig att åka dit. Som sagt så har jag inte mycket pengar nu då jag går hemma, hoppas in och jobbaribland på Pepparkaks fabriken men de slutar oftatst i ändå varje månad att jag inte har råd att betala räkningarna och nu senaste månaderna ha det blivit äckligt mycket utgifter.
Speciellt stort tack till mamma, Pelle, pappa, mormor, farmor, Malin & Linda! <3

Det börjar pirra bra nu i kroppen, jag börjar som fatta mer och mer för varje dag att jag kommer att få träffa André snart! :D Han har ju inte kunnat komma upp hit till Sverige igen och hälsa på mg eftersom han nu har fått jobb i Norge. Så nu åker jag ner dit utan jobb och hoppas att jag hittar mig något. Får gå runt till olika företag på plats och hoppas att dom vill anställa mig!

De som kan ta trycka ner/ta ner dig är dina nära och kära, som vet av dina svaga punkter och känner dig. Men det finns någon som kan ta det ett steg länge, ännu hårdare; Du själv!

Lite över 3 veckor nu är det sen jag träffade mig goaste André!
Det är fan seriöst jobbigt alltså och vara utan honom, men sitter och hoppas på att jag snart får ett jobb där så jag kan åka ner till honom. Hade man inte haft så kasst med pengar så skulle jag ha åkt förlänge sen.
Dom som har sånna avstånds förhållanden gör de fan bra alltså för jag blir då knäpp. Aldrig mer än två månader då dör jag ju!

brandos.se

Nu har jag förhoppningsvis fått tummen ur röven och ta mig an att träna! Man kan ju knappast må sämre, därför jag gör de. Sen mycket av det jag har problem med kan ju minskas och bli bättre tex att jag pressar tänderna så, det är helt klart en pina och förstör så mycket för mig. Genom att springa/jogga så blir ju kroppen mer stimulerad och mår bättre. Så förhoppningsvis så får man det minskat sen en men tränad kropp, de är ju inte fy skam. Det är ju bara plus! :D

Tänkte köra på de här skorna, de är gjorda så att man inte belastar lederna fel och inte sätter ner hälen då man springer/jobbar. Otroligt lätta är som också så de kännns inte som att man har något på fötterna :) Tänkte från början köra med Reebok Easy Tone men då läste jag mer om dom på nätet och de håller ju inte alls vad de ska, bara massa PR skit snack.

Nu har jag vart arbetslös sen den 12 december. JAG BLIR TOKIG!
jag vill inte vara kvar på Nyåkers pepparkakor heller, nu är jag less på att jobba ständigt natt och vara ledig enbart lördagar. Man får ju inge liv! Jag ska försöka hitta mig något nytt så vill jag ta mig till Umeå, vill inte vara kvar här i Bjurholm. Finns dels inte så mkt som håller en kvar och jobben är bara bajs.

Har förtillfället min finaste pojkvän, André, i Norge nu. Han är där och söker jobb så nu ska vi båda söka som tokar och försöka ta oss ditt och tjäna massa pengar och få en liten upplevelse!
Vill verkligen utvecklas som person nu när jag känner att jag kan och har de i mig. Tänka att få tjäna mer pengar och få utvecklas och uppleva något samtiigt, kan de bli bättre? Nu gäller de bara att hålla tummarna för att man hittar sig något jobb där också. Hoppas, hoppas att det blir Kristiansand nästa!

Jag har ju glömt att skylta med att jag är ju gudmor till världens underbaraste flicka, Lova!


Är jag stolt eller vad? Det får en seriöst att börja fundera på egna barn när man får vara uppi henne. Hoppas jag då får så fina och snälla barn när de väl kommer bli av. Men med tanke på hur jag var kommer jag inte våga!

Lova kom till världen den 4 November 2011!

Tydligen så har jag fått tillbaka min sk. 'skit' i huvudet igen, att jag får små idéer igen till och rita ut en del av en känsla... Ävem fast den inte vart som den var tänkt från början.
Ha i åtanke när ni ser/bedömer eller vad ni nu gör att de är jäääätte länge sen jag höll i blyertspennan nu på det här sättet.. Och att den ser bättre ut IRL!

Nu har jag fått dom. Måste dock säga att det var svårt att välja form, trotts att jag fick hjälp. Jag känner mig inte speciellt nöjd med bågarna men, jag har ju dom för att jag ska kunna se så de får lika bra funka ändå. Tydligen ser jag dubbelt så dåligt på ena ögat. Ajsing bajsing!

Nyaste tatueringen, äntligen är den gjord! Det är en hemlig påminelse till mig själv. Texten, fåglarna har noga utvalda budskap/påminelser till mig själv!
Tack Paula! .. och Carina!

Samtidigt som det kan vara fint är det en tunn, tunn linje för att det är nästan sjukt också. Vad man kan lita på någon, vad den personen säger och gör ända till slutet tror man på personen. Det blir typ ens 'tillfälliga' sanning, men den kan bli bekräftad efter ett tag också.
Att verklgen försöka lita på de personen fullt ut även om en liten fågel säger de motsatta även fast man vet att det kan finnas en sanning i det så 'pushar' man bort de. Vem är de jag försöker skydda när jag gör så? Mig, honom?

Alla kan inte förändras men de finna ju alltid ett hopp om att man kan ändras till något bättre. När man fått förstånd och sett tillbaka på den sitautionen man var i så är det väldigt självklart för en själv nu, det var dåliga ursäkter och lögner. Jag känner mig lurad och dum som har litat på denna människa, men samtidigt är de väl ändå inte jag som ska känna mig dum? Är de inte personen som har fått min tillit och utnyttjat den fel som är den dumma?

Även om de kan vara vridna ord, lögner, så känns de ändå som att de finns en viss sanning bakom de orden som har kommit fram till en. Trodde de skulle kunna gå att ha en annan typ av relaion, vänner., men aldrig. Du är noga bortvald.
Oavsett om det är sant eller falskt så har jag fått min uppfattning nu, du är ett svin, antisocial personlighetsstörning. De beskriver dig så väl. På dig går ränderna aldrig ur. Du är inte lagd på hyllan utan bortkastad nu, de var du redan förlänge då du erkände.

Fool me once, shame on you.
Fool me twice, shame on me.